Gud Fader, vinhandlaren och ångfartyget Aros

 Gud Fader, vinhandlaren och ångfartyget Aros

Det följande tillhör avdelningen för onödigt vetande om Västerås. Kan texten ändå roa någon är jag glad.

Min farfarsfar vinhandlaren Johan Edvard B. var under den senare delen av 1800-talet en av Västerås dryga 8000 invånare. Större än så var inte vår stad. En stad där förmodligen alla kände alla. För att sätta in tiden i ett större och mer begripligt sammanhang kan nämnas att vinhandlarens egen priskurant från butiken på Smedjegatan visar att en helbutelj Chablis (Bourgognevin av finare slag) betingade ett pris av knappa två kronor.

Kändast av alla Stadens invånare var nog ”Gud Fader” eller som hans rätta namn var Oscar Fredrik Wijkman (1841-1909). ”Gud Fader” grundade bl. a. Westerås Mekaniska Werkstad och hade en avgörande betydelse för ASEA:s etablering i Västerås. Han var dess styrelseordförande mellan åren 1891-1909 och dessutom en kommunalpamp av gränslösa mått. Det var nog inte mycket som gick hans näsa förbi. Han hade ett finger med i allt. Tillnamnet ”Gud Fader” var passande.

                                Oskar Fredrik Wijkman "Gud fader", Västerås stadsarkiv

Med denne magnat slog sig vinhandlaren ihop och bildade år 1885 Ångfartygs AB Aros. Andra namnkunniga i styrelsen var järnhandlaren Erik Axel Hygrell, sjökaptenen Ekeberg, bruksägaren Lidbeck, sjökaptenen Julius Broberg och handlanden Frans Adolf Moström. De nämnda herrarna förekom korsvis i styrelser i olika Västerås-bolag och kände varandra väl. Det finns skäl att tro att farfarsfars omtalat goda och prisvärda viner kom väl till pass.

Det bildade bolagets syfte var att driva ångbåtstrafik på traden Westerås – Strängnäs – Stockholm. Bolaget införskaffade för ändamålet ångbåten Aros, se fotografi och turlista.

Aros var bygd redan 1872. Vid förvärvet 1885 genomgick skeppet en omfattande renovering vid det varv som då fanns på Långholmen (Stockholm). Särskilt hytterna, ångpannan och själva ångmaskinen genomgick en kraftig upprustning vilken sannolikt behövdes på grund av fartygets olycksaliga historia. Vi gör några nedslag i skeppsboken.

En kylslagen natt i maj 1873 går ångbåten Aros i kvav. I Bockholmssundet, beläget mellan Helgö och fastlandet i dåvarande Salems landskommun, går båten på grund och sjunker till botten. Endast aktern syntes över Mälarens yta. Passagerare och besättning räddas av det passerande ångfartyget Örebro och fick skärrade återvända till Stockholm. Efter en omfattande reparation kom fartyget åter i trafik.

Nio år senare var det dags igen. Vid tidig avfärd mot Trosa söndagen den 6 augusti 1882 kolliderar Aros med ångfartyget Hållsviken II. Hållsvikens ångpanna skadades så till den grad att den fick avbryta sin färd. Aros kunde dock tämligen oskadd fortsätta.

Det var alltså ett sargat fartyg som övertogs av Ångfartygs AB Aros.

Men även i ny regi fortsatte olyckorna och detta till trots att ”Gud Fader” nu var inblandad.

Onsdagen den 15 september 1886 var det åter dags för bottenkänning när Aros gick på grund i Kolsundet vid Stallarholmen. (Lustigt nog erinrar sig förf. att hans far, d v s vinhandlarens sonson, med sin segelbåt kustkryssaren Pärlan gick på grund på samma ställe. Kolsundet vid Stallarholmen är således inte en farled som släkten kan rekommendera).

På kvällen den 9 augusti 1894 var det dags igen när Aros i Essingesundet kolliderar med ångslupen Ejdern. Aros klarar sig väl men Ejdern skadas svårt och får hela taket förstört.

Huruvida vinhandlarens ädla drycker bidrog till nu nämnda olyckor är höljt av historiens dunkel och eventuella brott är sedan länge preskriberade.

År 1899 beslutar man sig för att upplösa aktiebolaget och skutan såldes till styrelseledamoten kapten Ekeberg.

Fartygets vidare öden visar att olyckorna fortsatte även utan vinhandlaren och Gud Fader. År 1910 kolliderar fartyget med järnvägsbron vid Slussen. Tidig afton år 1947 var olyckan åter framme. Denna gång inte med vem som helst. Aros sammanstötte med Albert Bonniers nybyggda segelbåt i Bockholmssundet. Alberts båt fick ett hål i sidan och Aros fick frakta sällskapet till räddande hamn. Man kan förmoda att stämningen ombord inte var munter.

Aros flyttas på senare tid runt och sjunker i slutet av 1990-talet i Ryssviken vid Valdemarsudde. I Ryssvikens djup ligger således för all framtid en liten skärva Västeråshistoria.

Fotografier:

Turlista - Västmanlands läns museum

Aros - Stockholms Stadsmuseum