En av Västerås mest återgivna byggnader ägdes en gång av min farfarsfar – en länk i en lång ägarkedja som sträcker sig ända tillbaka till senmedeltiden. Byggnaden låg på den tomt där vi idag hittar södra delen av varuhuset Igor. Att färdas från Igor igår till Igor idag är som en resa genom århundradena från det senmedeltida Westerås till dagens moderna, samtida Västerås. Det är nog få som kliver in genom entrédörrarna till varuhuset Igor som har en aning om allt som hänt på dess plats - långt bortom dagens shopping och kommers.
Från dåtid till nutid
Västerås är en av Sveriges äldsta städer. Det äldsta kända stadssigillet är från 1200-talets slut men Västerås nämns i källorna redan vid 1100-talets början som en av flera blivande biskopsorter i Sverige. Västerås stad anser för egen del att staden funnits sedan år 990 och firade alltså 1000 år som stad år 1990
Västerås var tidigt den främsta staden i Västmanland, utrustad som den var med katedralkyrka och belägen vid stranden av Mälaren. Från stadens hamn exporterades Bergslagens viktiga koppar och järnmalm.
De äldsta kulturlager som har påträffats under vårt område, dvs Stora torget och Smedjegatan, dateras till 1200-talet. Vid den tiden lades också tomter ut inom området. Men vi börjar vår tidsresa i april år 1521. Vår tomt har naturligtvis funnits även dessförinnan men någorlunda lättillgängliga handlingar saknas i huvudsak.
1500-talet
Den danske kungen Kristian II, mer känd som Kristian Tyrann, och dennes allierade strävade efter kontroll över Sverige politiskt och ekonomiskt. År 1520 lyckades han inta Stockholm och lät kröna sig till svensk kung. I bakgrunden fanns en ekonomisk maktkamp om bland annat gruv- och metallindustrin i Bergslagen som gav ekonomiska resurser till militära styrkor.
Under befrielsekriget 1521-1523 mot Kristian Tyrann framstod Gustav Vasa som landets starke man. Uppror började redan 1520 i Småland men kom snart att koncentreras till Dalarna genom att Gustav på nyåret 1521 lockade Dalkarlarna till uppror. Han valdes där till militär befälhavare (hövitsman).
En del av befrielsekriget var det som kom att kallas Slaget om Västerås.
Gustav Vasa, som samlat stöd för sitt uppror, återvände till Dalarna i början av april, och fick där besked om segern vid Brunnbäcks färja. Slaget var det första mellan Vasas upprorstrupper och de i huvudsak danska trupperna från Västerås. Han beslutade sig då för att fortsätta sitt uppror mot Västerås.
Den 23 april hade upprorshären slagit läger vid Romfartuna kyrka. Tanken var att ytterligare en bondehär ledd av Peder Uggla skulle anfalla Västerås söderifrån, men sedan Köping intagits blir Peder Uggla så oförsiktig att han underlåter att sätta ut vaktposter. Styrkorna överraskas vid midnatt och besegrades den 26 april av danska trupper vilka sedan återvände till Västerås.
Den 28 april bröt Gustav Vasa upp och tågade mot Västerås, ovetandes om Peder Ugglas förlust. Gustav Vasa anlände till Västerås 29 april och började förbereda en belägring. De danska trupperna gjorde ett våldsamt utfall vid Badelundaåsen när den svenska hären skymtades. Utfallet avvärjdes av Gustav Vasas trupper och de danska trupperna trängdes tillbaka.
På stadens torg (nuvarande Bondtorget) barrikaderade sig de danska trupper och reste ett skytteförsvar.
Upprorstrupper ledda av Gustav Vasa följde efter för att driva iväg danskarna.
Slaget i Västerås har skildrats av den samtida krönikören Peder Svarts. ” När nu de danske vore slagna på fluktene, kom ock dem en sådan förskräckelse uppå, att ryttarne rände på sitt eget fotfolk det där stod i vågen, vilke då droge in åt Smedjegatune”. Under bataljerna konstateras följande ”Så brann sånär aller staden av med taket och tornet på domkyrkjone”. Vid denna tid var Smedjegatan ingen bra plats att vara på.
Någon snabb seger lyckades inte Gustav Vasa vinna, utan danskarna höll sig kvar i staden i en månad, och gjorde flera nya, om än misslyckade utfall. Den 20 maj gav danskarna staden förlorad, lämnade en garnison i Västerås slott och lät utskeppa övriga trupper. Västerås slott kom att hålla ut fram till den 31 januari 1522.
Genom segern vid Västerås fick Gustav Vasa kontroll över den viktiga sjövägen över Mälaren och grusade därmed Kristian Tyranns ambitioner om makt över Bergslagens värdefulla metaller.
Man kan ju föreställa sig hur hur dessa mörka orostider påverkade dåtida Västeråsare.
Befolkningen i Västerås bedöms ha uppgått till runt 2000 personer. År 1571 beskattades endast 170 personer. Stora befolkningsgrupper saknades alltså i skattelängderna. Dessa får väl antas ha varit så fattiga att de inte kunde beskattas.
Försiktigt nyttjad, uppger historikern Kjell Kumlien i sin bok Västerås till 1600-talets början, ger oss den s k Carlsteens karta (1688) och de i sammanhang därmed gjorda arbetena möjlighet att bilda oss en uppfattning om Västeråsortens tidigare samfärdselvillkor, liksom om stadsbild och befolkning under medeltid och 1500-tal.
(Kartan hämtad från Olsson, Idealstad med förhinder - Figurblock)
Mitt i staden låg torget, på Carlsteens karta kallat Gamla torget. Ett stycke norr om reste sig domkyrkan, flankerad av två norrut förande färdleder: den ena, efter Svartån, åt Skerike och Skultuna, den andra åt Tunby och Romfartuna. Från torget kom man på Smedjegatan vidare till Gamla tullen och Kopparbergsvägen liksom - på en bro över Svartån - väster ut till Oxbackstullen, där vägen åt Köping och Götalandskapen tog vid.
Carlsteens karta ger skäl att anta att vår fastighet var bebyggd redan under 1500-talet. Förmodligen låg ett stenhus en bit in på Smedjegatan och trähus mot Östra Kyrkogatan (Gamla torget). Det var där Igor idag ligger som upprorstrupperna rasade fram mot danskarna.
En undangömd skatt…...
Efter en långt senare inträffad brand i ett av de hus som kantar Bondtorget hittades resterna av en äldre byggnad. I ett hålrum i väggen på den byggnaden hade någon stoppat undan en skatt, en silverskatt på 16,232 silvermynt vilka tillsammans vägde 18 kg. Skatten kom att kallas Västeråsskatten. De yngsta mynten var daterade 1518 vilket tyder på att de gömts någon gång under Befrielsekriget. En intressant fråga är ju vems pengarna var. Antalet mynt talar mot en enskild privatperson som ägare utan antyder mer en kassa i allmän ägo. Att skatten inte hämtades tyder på att ägaren omkom i strid eller på annat sätt. Nog blir man nyfiken! Kan det ha varit tullmedel. Som vi kommer att se låg den s k Vågen nära.
Vi lämnar detta hemska, dåligt dokumenterade och senmedeltida sekel och följer med torget in i nästa århundrade.
1600-talet
Efter att ha varit i politikens centrum hamnade staden under 1600-talet mer i skymundan. Befolkningen minskade och fattigdomen bredde ut sig. Det fanns flera orsaker till utvecklingen. Utbrott av digerdöden och böldpest samt utskrivningar till krigstjänst påverkade befolkningsantal och levnadsstandard.
En ljusglimt i staden var den 25 mars år 1623 när biskop Johannes Rudbeckius grundade Sveriges första gymnasium.
Tack vare sitt läge vid Mälaren spelade dock staden fortsatt en viktig roll som handelsstad.
På torget fanns Rådhuset och Vågen där järnet från Bergslagen vägdes för tull innan vidare transport. Vågen torde senare ha flyttats till hamnen.
Vågarna var alltså viktiga. Järnet byggde land och stad. Västerås var under seklet den mest betydande hamnen för utskeppning av den viktiga exportprodukten koppar men också betydelsefull för Bergslagens järn. Ansvarig för Vågen var Vägaren. Till sin hjälp hade han kontrollör och dragare.
Vågen var instrumentet för den så kallade Lilla tullen eller, som den också kallades, Stadstullen. Stora tullen, som vi lämnar därhän, handlade om statlig tull på import och export av varor.
Lilla tullen var en tull på inrikeshandel och infördes år 1622 av Gustav II Adolf. Den infördes främst för att finansiera de många svenska fälttågen som företogs på 1620-talet samt när landet 1630 gick med i det 30-åriga kriget. Lilla tullen gav också betydande inkomster till staden.
Tullen var en tull på konsumtionsvaror som livsmedel, kläder, trävaror, metallvaror och djur ("alla ätliga, slitliga och förnötliga varor") som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev samtidigt olagligt. 1686 utökades detta till alla varor som infördes i städerna, om man inte redan hade betalt sjötull för import (stora tullen).
För att förhindra smuggling byggdes tullstaket runt städerna med endast ett fåtal öppningar, sk. Tullportar. Där kunde varor passera in i staden för försäljning. Tull skulle betalas när varorna fördes in i städerna, inte när de fördes ut. Tullportar fanns i Västerås vid namn Oxbackstullen, Smedjegatstullen, Östra tullen och Vintertullen. Tull betalades med 1/32 av varans värde. Denna skattesats kom i stort sett att bestå ända till dess tullen avskaffades 1810.
Runt torget bodde många av stadens invånare. Marken tillhörde ofta kyrkan eller var privatägt. En växande andel tillhörde borgerskapet som i huvudsak bestod av hantverkare och handelsmän med gesäller, lärgossar och tjänstefolk. Varje hushåll hade vanligen en egen kålgård. Här odlades det köksväxter för husbehov och möjligen även för försäljning. Odlingarna kallades ofta för kålgård, humlegård eller trädgård. För att hålla djuren borta från grödorna var det viktigt att hägna in odlingarna, vilket förklarar efterledet ”gård”.
Under tidigt 1600-tal fanns på platsen för fff:s tomt och sedermera Igor, tre gårdar. Dessa var, från torget räknat, Hans Guldsmeds gård, Lasse Jonsson Skinnares stallgård och Lasse Skinnares gård.
De tre gårdarna omgärdades i väster av Gamla torget, i norr av Tyfgatan (Tjyvgatan), den hette så för att missdådare fördes denna väg till Krutkällarbackens avrättningsplats, i söder av Smedgatan, som ledde mot Östra porten, och i öster av Vasagatan (osäker på om gatan under denna tid hette så).
Enligt gårdsindelningen från 1688 ingår tomten i en större fastighet med nr 123. Området omfattade i stort sett södra halvan av nuvarande Igor.
Genom en handling från 1624 får vi en tidsbild av en typisk Västeråsgård. På den tomten låg boningshus, stall, fähus, svinhus, badstuga och torkstuga. Vidare fanns ett hus med källare, stekarehus (kök), svinhus med skulle (utrymme mellan ett ladugård inner- och yttertak ofta för förvaring av foder eller spannmål) och två gamla stugor. Husen beskrivs som timrade envåningshus med torv eller brädtak. Genom en port i planket kom man in på gården som kunde inrymma ett stall och mark för odling av humle och kål.
De flesta hus runt Bontorget och Gamla torget såg nog ut på samma sätt och, som vi senare kommer att se, motsvarar också vår fastighet beskrivningen..
Under seklet skiftade ägarna till dessa gårdar. Deras namn är kända men deras yrken är tidstypiska och mer intressanta än deras för- och efternamn. Ofta benämndes de efter en blandning av namn och yrke. Bardskärare (fältskär), skomakare, skräddare, guldsmed, gästgivare och skinnare (garvare). Stadens borgare var handelsmän och hantverkare.
I utdrag till kartbeskrivningen till 1688 års tomtkarta framgår att rådmannen och handelsmannen Lars Olofsson är ägare till vår aktuella tomt. Lars Olofsson är född 1636 i Västerås och när tomtkartan ritas har Lars Olofsson gift sig för fjärde gången med Maria Wilckens.
Del av Karta öfver Westerås Stads Tomter 1688
Enligt beskrivningen är tomten ”med 2ne: Wackra Steenhuus som älliest med stora Zirlige Träbyggningar heel kringbyggdh”.
Kan det vara de hus som redan fanns under 1500-talet?
En rådman tar sig friheter mot rådman Olofssons hustru
Rådmannen Abraham Adrian besöker den 5 februari 1666 Lars Olofssons hus och ”tog sig friheter mot den unga frun i huset, Anna Andersdotter. De iakttogs av Lars broder Sven, Lars tjänare Olof Mårtensson och båtsmannen Hans Eriksson Brandt”. När Abraham gick över gården slog båtsmannen Hans honom i huvudet med ett vedträ, skallen spräcktes och han dog ögonblickligen. Båtsmannen Hans halshöggs på torget.
Stadsbranden 1668
Den 3 september 1668, en måndag, utbröt en förödande brand som inom tolv timmar hade ödelagt större delen av Västerås. En betydande mängd byggnader gick förlorade i lågorna. Orsaken till branden var en sprucken skorsten. När pigan Brita Hansdotter i Smadebecksgården skulle bränna brännvin utbröt elden och gårdar frän Gamla torget till Lillån och slottet blev till aska och sot.
Kanske klarade sig Lars Olofssons tomt eftersom branden svepte söderut från från Stora torgets sydvästra del till Lillån i öster och till straxt öster om slottet. Källorna ger ej besked.
För staden kom branden att trots bedrövelsen få en positiv konsekvens. Den kom att underlätta den infekterade frågan om gatunätets upprätning. En fråga som aktualiserats för att svenska städer, med renässansen som förebild, skulle få ökad regelbundenhet med större utrymmen bland annat för förbättrade kommunikationer.
Som framgår av 1688 års karta ser man att Smedjegatan sträckte sig fram till vad som i dag är södra delen av nuvarande Stora torget. Där fanns en öppen yta sedan länge benämnd Gamla Torget. I många medeltida städer utgjorde de äldsta torgen just en utvidgning av en gata som var kantad av bodar där hantverkare arbetade och varor såldes. Sådana gator var marknadsgator och hantverkare och köpmän hyrde in sig i bodarna. Det gällde inte minst i samband med marknadsdagar, såsom Morsmässomarknaden under september och Prästmötesmarknaden under juni eller juli.
Vatten
Tillgången till vatten var viktig för människor, djur och för brandbekämpning.
Brunnar för dricksvatten fanns här och var i gårdarna. Det fanns några källor och brunnar också i allmän vård, Mästermans källa i norr, Smedjegatskällan som torde ha varit belägen i Smedjegatans östra ände i vägskälet vid Grobacken, källan på Slottsvreten samt, efter 1668 års brand, brunnen på Gamla Torget.
Torgbrunnen, Västmanlands läns museum
För brandbekämpning användes sedan 1500-talets slut på stadens broar byggda vindor för att hämta upp vatten ur Svartån. Varje gård skulle vara försedd med yxa, båtshake och vattentunna. Mot seklets slut infördes också brandvakt. Det var viktiga frågor i en stad med tät träbebyggelse, gamla, dåliga och spruckna skorstenar, halm och strå i skullar, ugnar nära bräd-, halm-, näver- och torvtak.
1700-talet
Västerås 1780, målning Elias Martin. Uppsala Universitetsbibliotek.
Lars Olofsson dör 1702 och Maria Wilckens ärver vid 37 års ålder pengar, en segelskuta, gård och affärer efter sin hädangångna make. Som änka blir Maria en synnerligen rik och mäktig affärskvinna med hög ställning i Västerås.
Under 1700-talet kommer tomten att styckas och bli den västra delen med beteckningen Norra kvarteret nr 38 med en form och storlek som den i stort sett sedan behåller fram till de stora förändringarna på 1930-talet. Men dessförinnan ska mycket hinna hända.
Stadsbranden 1714
Fredagen den 13 april 1714 drabbades Västerås av nästa stora stadsbrand. Branden startade när djäknen Erik Sebin tände i spisen på Kyrkbacken och spred sig med hjälp av den hårda vindens till stadens centrala delar. Branden rasade under 12 timmar och förstörde bortåt 200 gårdar. En av gårdarna som drabbades var vår tomt nr 38. Taket på Maria Wilckens stora stenhus brann.
På grund av det ekonomiska läget i landet och och i staden kom det att ta lång tid att återuppbygga det som brunnit ned. Folk klagade över att gator såg ut som upplag för byggnadsvirke. Ännu sex år efter branden var staden inte återuppbyggd. Det ekonomiska läget i landet gjorde att sökta skattebefrielser dröjde och endast delvis bifölls.
Kanske var det nu runt 1720 som en ny stenbyggnad uppfördes mot väster gränsande mot stadens Gamla torg. Den eldfängda äldre träbebyggelsen fick vika undan för säkrare byggnader. Inte osannolikt uppfördes nu den byggnad som skulle bli gårdens huvudbyggnad och som så ofta skulle komma att finnas med, avbildad i vyer mot östra delen av stadens torg. Stenhus var dock fortfarande undantag i staden.
Enligt kartan och beskrivning från 1751 ägdes fastigheten av herr baron, justitiekanslern och landshövdingen Johan Cederbjelke. Johan Rudberus, adlad Cederbielke, född 30 april 1677 i Lidköping, död 9 september 1752 var landshövding i Västmanland mellan åren 1736 till 1747.
Nästa ägare synes vara handelsmannen, rådmannen och den lokalpolitiskt engagerade Lars Petter Hülphers (1746 – 1813) med maka Sophia Elisabeth Wulff.
Byggnader på fastigheten
Flygfoto, enl uppg från 1927 ur boken Vandringar i Aros, Arvid Offe
Flygfotot från 1927 ger oss en god bild över husens sannolika placering alltsedan tidigt 1700-tal. Stadshotellet och Polis- och brandstationen fanns ännu inte och Gamla torget var bara en smalare tarm från Bondtorget. Mot väster och med sin långsida mot Östra Kyrkogatan låg huvudbyggnaden, byggnad 1. Med sin långsidan mot Smedjegatan hittar vi byggnad 2. Med en kortsida också mot Smedjegatan och gränsande mot grannfastigheten i öster hittar vi byggnad 3. Tvärsöver mot Polis- och brandstationens gård, där förr Tjyvgatan/Nygatan skiljde tomterna åt, hittar vi ekonomibyggnaderna 4 och 5. Alla dessa byggnader som omgärdade en innergård var i samma ägares hand.
Västerås var en utpräglad trästad. Taken var vanligen täckta av näver och torv. Näver var ett vanligt taktäckningsmaterial på timmerhus. Näver skalas i sjok från björkens ytligaste näverskikt och läggs nedifrån upp på taket med överlapp. Genom att förskjuta varje varv kan man erhålla två till fyra skikt näver beroende på hur mycket man förskjuter varje lav. Nävern läggs löst med den vita sidan nedåt och fibrerna i vertikal riktning, utom vid gavlarna där man lägger nävern med vita sidan uppåt så nävern kröker sig runt kanten. Under äldre tid täcktes näver av torv för att hålla nävern på plats och för att ge viss värmeisolering. Torv var sannolikt det vanligaste taktäckningsmaterialet i Syd- och Mellansverige fram till mitten av 1700-talet. Stall, uthus och vagnslider var ofta mer enkelt täckta av brädtak. Taktegel var dyrt och från början ett exklusivt material som bara lades på kyrkor, slott och herresäten. Tack vara att teglet var mindre brandfarligt får det enkupiga teglet dock en viss spridning i städerna under 1700-talet. Husen var i allmänhet enplanshus men mot århundradets slut började alltfler tvåvåningsbyggnader synas.
I äldre tider fick kunder gå in på gårdarna för sina affärer. Det är därför som även centrala köpmannahus från gatan ser ut som vilka bostadshus som helst. Gatufasaderna avslöjade inte husens kommersiella karaktärer. En livlig kommers av allehanda slag förekom även på vår fastighets innergård.
Huset mot torget, byggnad 1
Gamla torget mot öster. okänd, 1890-tal, del av. Byggnaden efter ombyggnad på 1800-talet.
Byggnaden har stenfasad ovan en 0,5 meter hög gråstensfot och är byggd i en våning med vind under ett högt sadeltak. Takbeläggningen var troligen först ett torvtäkt planktak som senare lades om med glaserade tegelpannor eller s k holländsk klink. Förmodligen avses s k holländskt vingtegel. Fasaden mot Gamla torget mätte 22, 5 meter, bredden 12,1 meter och höjden 12,5 meter. Byggnadsytan på mark var således 272 kvm. Därtill fanns mellan huvudbyggnaden och Tjyvgatan (Nygatan) en plankportal med port. Mot Smedjegatan fanns en ingång/portal. Byggnaden hade två entrédörrar. För avvattning fanns hängrännor av järn. Skorstenarnas antal var tre. Under byggnaden fanns källare med fyra tegelvalv. Källartrappen var av huggen sten.
Byggnaden innehöll 7 inredda rum och kök. Köket var utrustat med köksspis med brandmur, stekugn och hållare av järn för stöttor. Sex av rummen hade halvfransk bröstpanel och tre av dessa rum hade däröver oljemålad spänd väv. De övriga rummen hade på väggarna vattenfärgsmålade papperstapeter. Innertaken i tre rum hade gipsstukatur. I fem rum var taken vävspända. Innerdörrarnas antal var på nedre planet 14 varav 9 helfranska dörrar och 5 halvfranska dörrar. Kakelugnar fanns i varje rum, varav två var glaserade. Två av kakelugnarna hade mässingsluckor och fem hade järnluckor. Mitt i huset fanns en genomgående förstu med golv av huggen plansten. Entrévåningen hade 14 större fönster med fönsterluckor. På vinden fanns 2 inredda rum som värmdes upp av två kakelugnar försedda med järnluckor samt två spegel- och två släta dörrar. Vindsrummen och vinden i övrigt hade sammanlagt 7 mindre fönster utan luckor.
Hus mot Smedgatan (Smedjegatan), byggnad nr 2
Mot söder fanns ytterligare ett boningshus av timmer med långsidan mot Smedjegatan och med en vinkel in på tomten. Mot Smedjegatan mätte fasaden 25 meter och vinkeln mot gården och norr 13 meter. Norra gavelns bredd var 7,5 meter. Västra gavelns bredd uppmättes till 6 meter. Höjden var 7,7 meter. Vinkelhuset var i två våningar med yttertak av näver och torv. Byggnaden hade 3 skorstenar. Vattenavrinning genom brädor.
Huset rymde i markplan tre inredda rum, en bagarstuga, ett brygghus och tre magasin. Trapporna var av trä, mellantak av brädor och golven av plank. Nedre planet hade 9 fönster varav tre med utvändiga fönsterluckor. Antalet dörrar var 10. I bagarstugan fanns en större bakugn med stöttor och hållare av järn. I brygghuset fanns spis med brandmur och två inmurade kopparpannor. Det fanns tre kakelugnar varav två glaserade med järnluckor och en oglaserad målad också med järnlucka. Väggpanel i alla rum och däröver vattenmålade papperstapeter. Övervåningen hade fem inredda rum och ett spannmålsmagasin. Det fanns tre kakelugnar, alla glaserade och med järnluckor. Sex dörrar.
Stall, byggnad 3
Mot öster, mellan byggnad 2 och granntomten Norra kvarteret nr 39, fanns på tomten ytterligare ett timmerhus som innehöll stall med lider och s k skulle ovanpå som nåddes genom en trätrappa. Taket var av brädor. Stallbyggnaden mätte 7,10 meter såväl i längd som bredd och 7,7 meter i höjd.. I stallet fanns golv av plank men i övrigt var det stampat jordgolv. Byggnaden hade två mindre fönster, en dörr och en port.
Svinhus mm, byggnad 4
Mot norr och Tjyvgatan, som mot mitten av seklet byter namn till Nygatan, fanns en byggnad med tre brädade sidor som användes som svinhus för två svin, utrymme för gödselstack och ett avträde med fem dörrar.
Fähus och vagnslider, byggnad 5
Timmerbyggnad i två våningar och fyra sidor också mot Tjuvgatan (Nygatan). Längden mätte 23,6 meter, bredden 6,40 meter och höjden 5,3 meter. Taket bestod av näver och torv med vattenrännor av trä. Trätrappa till övre planet. Mellantak av brädor och golv av plank. Nedre planet innehåller ett fähus med fyra bås, fyra svinhus, ett avträde, en spannmålsbod och ett vagnslider. Övre planet innehöll tre foderskullar och en spannmålsvind.
Gården
Husen var byggda runt en gård. Till innergården kom man antingen genom en öppning mot Smedjegatan eller genom en med portar försedd infart från torget. Förmodligen användes gården under tidigare tid till odling eller bete men under senare tid till kommersiella aktiviteter såsom auktioner och sommartida serveringsverksamhet.
Något om vattentillgång
Avståndet till vattenhämtningsställen noterades särskilt i de brandförsäkringar som ingås med Städernas Allmänna Brandstodsbolag. Så anges i försäkringshandling under 1800-talet att vattenhämtningsställe inte finnas att tillgå inom 100 alnar, dvs ca 60 meter. Det antyder att fastigheten inte hade egen brunn. Troligen hämtades vatten till hushåll och djur från de allmänna brunnarna Torgbrunnen eller Smedjegatsbrunnen. Det var annars inte ovanligt att denna typ av gårdsformationer också hade egen brunn.
1800-talet
Under 1800-talet förändrades Västerås. Industrialiseringen startade lite trevande men accelererade mot seklets mitt med bryggerier, garverier, gasverk, tegelbruk, kvarnar och mindre verkstäder. Den kommunala verksamheterna utvecklades, politiska partier och folkrörelser blev nya inslag i Västerås, Järnvägsfrågan var en segdragen historia i Västerås. År 1831 utgavs det första numret av Vestmanlands läns tidning, VLT.
Svenska tidningar, Kungliga Biblioteket
Även Norra kvarteret nr 38 klev in i det nya seklet och nya ägare tillkom. Med något kortare undantag kom dessa att tillhöra källarmästarskrået.
Den första år 1809 är källarmästaren och rådmannen Carl Bergé. Sedan tillträder år 1832 handlanden och källarmästaren Nils Gustaf Frodell som var född 1803 och bördig från Tillberga. Under den senares tid hände mycket med byggnaderna.
Ombyggnader
Huvudfastigheten byggdes om 1834 genom att gamla väggmurar revs och förstärktes och sadeltaket gjordes därefter om till ett s k Mansardtak. Genom det nu brutna taket i kombination med en tillkommande bred takkupa fick man en ny andra våning med sex rum med gemensam kommunikation och förstuga och med en takhöjd om 2, 3 meter. Ovanpå fanns en mindre vind. Ombyggnaden sänkte den tidigare hushöjden till 9,13 meter. Det ombyggda huset gav huset den karaktär vi idag ser på fotografier och målningar. Även ett av uthusen revs och ersattes av ett lika stort hus. Den nya byggnaden innehöll vagnslider, stall för tre hästar, fähus med bås samt ovanpå två spannmålsbottnar och två foderskullar, Till uthuset var ett avträde vidbyggt.
Året därpå revs vinkelhuset med gatufasad mot Smedjegatan och ersattes av två nya hus som inte såsom tidigare blev sammanbyggda. Båda var timmerhus med tegelfasad. Byggnaden mot Smedjegatan mätte 27,5 meter i längd och det som har sin längd in i gården mätte 11,5 meter i längd.
Foto vänster: Okänd fotograf, 1920-tal
Foto höger: E. Blom, Västmanl. läns museum, tidigt 1900-tal
Huset Smedjegatan från gårdssidan. Tyvärr verkar det inte finnas fler fotografier på detta hus.
Båda husen hade två våningar med tegeltak. Huset mot gatan hade två uppgångar från innergårdssidan, i nedre plan två inredda rum, tre bodar, två farstur och fem kontor. Den övre våningen hade fyra inredda rum, ett kök med murad spis och plattor av järn. Huset mot gården hade i sin första våning en bagarstuga, ett brygghus med bryggpannor av koppar av olika storlekar och ett inrett rum. I andra våningen tre inredda rum. Rummen tycks ha haft plankgolv. Väggarna hade fotpanel och papperstapeter antingen målade med vattenfärg eller olja på spänd väv. Taken synes ha varit vävspända och, i några av rummen, med takstuckaturer av gips. Värme kom från kakelugnar med luckor av järn och, i finrummen, mässing.
År 1847 blir källarmästaren Albert Wilhelm Engvall ägare. Han är född 1820 i Arboga och var en tung politiker. Engvall representerade borgarståndet i Västerås vid ståndsriksdagen 1865-1866.
Lokaler hyrs 1851 ut till källarmästaren Tranell. Han hyr sedan under ca 10 års tid del av första våningen och hela andra våningen i huvudbyggnaden för Gästgiveriverksamhet. Gästgiveriet används för nöjen men också för mer officiella tillställningar såsom konkursförhandlingar, mönstringsverksamhet. Källarmästaren drev också ett utvärdshus åtminstone sommartid på Mariaberget. Detta utvärdshus lär ha inspirerat Hjalmar Bergman, som tog sin studentexamen i Västerås, till romanen Markurells i Wadköping (1919). Följande annons återfinns i Aftonbladet den 29 juli 1859.
Svenska tidningar, Kungl. biblioteket, Aftonbladet
Hos källarmästare Engvall anställdes 1856 traktören John Blommé.
Förmodligen hinner inte riksdagsmannen med sin affärsverksamhet. Han överlåter sin vinhandel 1865 till nyss nämnde traktör. Äganderätten till fastigheten har han dock kvar.
En häpnadsväckande händelse...
Mitt emot i Casinohuset tilldrog sig trettondagsafton 1861 en häpnadsväckande händelse när ingenjören Beatley på värdshuset Casino tände gaslågan på en nyuppfunnen apparat. VLT berättar:
Resultatet blev att Gasbelysnings-Aktiebolaget i Västerås bildades och staden tecknade sig för 25 procent av aktierna och stadens gasverk öppnades.
John Blommé tar 1866 in källarmästaren Edward Björkstedt som hälftenägare till vinhandeln. Det året hade staden 4 981 mantalsskrivna invånare.
År 1873 köper Vinhandelsbolaget John Blommé @ Co fastigheten nr 38 av Albert Engvall. Härigenom kommer alltså min farfarsfar att bli en länk i en lång ägarkedja.
En ny hyresgäst flyttar in i de lokaler som tidigare hyrts av Frodell.
Charlotte Bergendahl var f ö vinhandlarens hustrus syster.
År 1875 köper Edward Björkstedt kompanjonen Blommés andel i Vinhandelsbolaget och drev därefter ensam vinhandeln under fortsatt firmanamn Joh. Blommé @ Co och blir också ensamägare till byggnaderna och fastigheten.
Vinhandlaren hade liksom de tidigare ägarna många järn i elden. Han var samtidigt med affärsverksamheten stadsfullmäktigeledamot och ledamot i drätselkammaren i Västerås stad. Han satt också i styrelsen för Sparbanken, Upplandsbanken och Tobaksaktiebolaget A T Sundin & Co. Han drev tillsammans med den kändast av alla Stadens invånare ”Gud Fader” eller som hans rätta namn var Oscar Fredrik Wijkman (1841-1909) Ångbåtsaktiebolaget Aros som trafikerade rutten Västerås – Stockholm.
Brand i grannskapet
Några år efter det att Edvard Björkstedt övertog fastigheten utbröt under februari månad 1879 en brand i en angränsande byggnad. Genom ovarsamhet med en gaslampa i en skomakarbutik belägen i huset i vinkeln Stora torget och nuvarande Östra Kyrkogatan utbröt brand. Huset brann ner helt åt torgsidan och delvis åt gatan (Wermlands läns tidning 1879-02-18). I huset fanns även en möbelbod och ett postkontor. Ett äldre sjukt fruntimmer räddades genom övre våningens fönster (Dalpilen 1879-02-21; Göteborgs Weckoblad 1879-02-20). Branden hotade många byggnader och blev, som vi kan se, omskriven i många av landets tidningar. Den 21 februari 1879 kunde man i Stockholms Dagblad läsa att branden i Västerås var så kraftig att ”fönsterkarmarna på Edvard Björkstedts hus förkolnade”. Det var en brasa som inte bara för min farfarsfar utan för många av dåtidens västeråsare måste ha varit en hemsk upplevelse. Husen var försäkrade och skadorna på fff:s hus ersattes med 2.600 kr. Det sammanlagda ersättningsbeloppet till följd av branden var 23.780 kr, en ansenlig summa vid denna tid.
En efter branden införd annons i VLT ger oss anledning att begrunda tidens gång och förändrade väsentligheter:
Adresser
Staden hade inte många invånare under 1800-talet. Alla kände alla. Officiella adresser användes sällan. I annonser i VLT hänvisades helt enkelt till ”Björkstedts gård” i stället för till den officiella adressen. I den mån en officiell adress behövdes hade huvudfastigheten adressen först Stora Smedgatan 38, sedan Österlånggatan 1 och därefter Stora torget 1. Huset mot Smedjegatan hade hela tiden adressen Smedjegatan 24.
Hyresgäster
Hyresgäster flyttade in och ut.
Hyresgäst är sedan 1888 L. Upplings som idkar handel med Sy- och Stickmaskiner men också Velocipeder. Han hyr in sig i den lokal som dr Lind hyrt sedan 1874. Nämnas kan att Upplings, som var en av stadens äldsta butiker, upphörde med sin verksamhet först 2018 utkonkurrerad av främst moderna tiders näthandel.
Enligt uppgift var gårdsserveringen ett kärt tillhåll för regementets officerare och känt för sina goda och kraftgivande körsbärsviner, men där hölls också auktioner.
I byggnaden Smedjegatan 24 fanns ett mindre bageri och en butik med mindre rum, en lokal om tre rum och kök som tidigare använts som Velociped- och Symaskinsaffär samt för min fff:s Vinfirma Joh. Blommé & Co. Med ingång från gården hade doktor Nordin mottagning på övervåningen ”hvardagar kl. 11 – 1, söndagar kl. ½ 10 – ½ 11”.
Vinhandeln bedrev under firma Johan Blommé @ Co handel med ”finare och gröfvre utländska viner, gammal och god punsch, äkta fransk Cognac, Körsbärsvin, Likörer, Destileradt bänvin och Maltdrycker”.
I källaren tappades vin på flaskor och i ett kvarvarande brev från en anställd kan man läsa om de stora råttor som satt längs väggarna och väntade på att få kasta sig över spillda droppar.
Det var inte bara vin. Vinhandeln fungerade också som VSS kansli. Troligen på grund av vinhandlarsonen (min farfars) ivriga segelintresse.
Några andra hyresgäster.
Några hyresgäster som flyttade in satte sin prägel genom sina skyltar mot torget.
Uplands Enskilda Bank kom alltsedan juli 1884 och under decennier att ha sin skylt över ingången.
Och kanske framförallt av Gotfrid Johansson Konditori & Café som hyrde lokaler fram till dess att byggnaden revs 1936.
Interiörbild inifrån Cafét, 1900-talets början, okänd fotograf
Ett nesligt upprörande dåd …….
I Westmanlands Allehanda kan man den 16 juni 1890 läsa: Detaljerna i det om en förvånansvärd fräckhet och ytterlig sedlig förvildning vittnande dramat, hvilket först i dagarne kommit till polismyndighetens kännedom, karakterisera brottets utöfvare som en skurk af det gemenaste och uslaste slag.
På torget står en ung, vacker sjuttonårig tjenstflicka från en närbelägen socken. Med sina betyg i handen väntar hon någon, som kan finnas villig att köpa hennes arbetskraft.
En medelålders, välklädd herre uppmärksammar flickan och de vanliga frågorna vid tjensteaftal uppstå.
Hon har helst lust för strykning. ”Präktigt min flicka, säger den okände, ”min fru har sådan affär i Stockholm. Följ med!”
Glad i hågen lemnar flickan mannen sina betyg och de följas åt till vinhandlaren J.E. Björkstedts gård härstädes, der han af drängen Larsson lånar nyckeln till den afsides belägna drängkammaren, och dit framkommen bjuder han henne in för närmare uppgörelse.
Efter några underhandlingar om tjensten skrider uslingen till utförande af sitt nesliga dåd. Det arma offret bönfaller under heta tårar om förskoning, hon anstränger hela sin kraft för att slita sig lös – men skurken segrar.
Den beklagansvärda sökte, tyngd af blygsel, dölja för sin omgivning de ruskiga scenerna från denna hennes marknadsresa, men följderna av brottet ha ej kunnat döljas. Brottet blev till detektiva polisen i Stockholm anmält för åtgärders vidtagande för bofvens befordran till laga näpst.
Fram till 1800-talets slut tog huvudbyggnaden sin plats mot öster vid det som förr kallades Gamla torget. Torget var ännu bara en bredare öppning från Bondtorget fram mot hörnet Östra Kyrkogatan och Smedjegatan. När byggnaderna i norr mot dåvarande Prestgatan revs kom huvudbyggnaden att visa upp sin vackra fasad mot det vidgade Stora torget.
År 1897/98 fick vår huvudbyggnad en ny granne. Stadens nya polis- och brandstation ersatte den idylliska småhusbebyggelse som funnits dessförinnan och en stor del av Nygatan försvann samtidigt.
Polis brandstn, E. Blom, Västml. läns museum
Mellan huvudbyggnaden och polis- och brandstationen fanns en träport på kv 38. Enligt uppgift inträffade där en händelse som man nu kan skratta åt men som med dåtida mått mätt sannolikt inte var lika rolig för de inblandade.
Ett pojkstreck med konsekvenser:
Någon gång mot slutet av 1890-talet hade en av vinhandlarens söner tillsammans med en kamrat tillverkat en mycket träffsäker slangbella. De hade även kommit på den geniala idén att testa slangbellans träffsäkerhet på bakdelen av några av de hästar som drog saluvagnar till torghandeln precis utanför träporten. Jo då, träffsäkerheten var det nog inget fel på. En villervalla uppstod på torget. Tyvärr hade en av torghandelsbesökarna sett varifrån projektilerna avlossades och närheten till den nyuppförda polisstationen visade sig ha sina nackdelar. Det hela slutade med att självaste vinhandlaren fick besök av stadens barnavårdsnämnd och jag kan tänka mig att stämningen i huset ett tag var ganska spänd.
Bostaden på huvudbyggnadens övervåning mot slutet av 1800-talet.
Stora torget 1, E. Björkstedts bostad, ca 1900, privat
I huset Smedjegatan 24 bodde vid sekelskiftet 1800/1900 kopparslagaren Asplind, kappsömmerskan Holmén, bagerskan Wahlström och f d rådmannen Flodin som hyresgäster.
1900-talet
Först under 1900-talets första decennium revs de hus som låg mittemot Polis- och brandstation på andra sidan Österlånggatan (nu Östra Kyrkogatan). Dessa hus med nummer 13 och 14 hade staden påpassligt köpt efter att deras värden nedgått efter en brand. Torgets utvidgning underlättades av att 14 för stadens väl intresserade medborgare år 1880 bildat föreningen Aros. Föreningens syfte var att köpa de tre återstående fastigheterna nr 10, 11 och del av 12 för att utan egen vinning överlämna dessa till staden. När sedan Stadshotellet skulle byggas överlämnade de fyra kvarlevande medlemmarna Arrhenius, Björkstedt, Norrlin och Sundeman fastigheterna såsom gåva till Västerås stad. Stora torget fick därmed den storlek vi ser idag.
En annan händelse som påverkade den aktuella fastighetens omgivningen var att den äldre gatubeläggningen, som bestod av knagglig kullersten ansågs för obekväm och inte tillräckligt motståndskraftig mot den ökande trafiken. Med början år 1900 byttes den gamla beläggningen ut mot huggen sten av ganska stort format.
Under 1920-talet byttes fastighetsbeteckningen till Idolf 6 (Kv Idolf kom sedermera att byta namn till Igor).
Av förståeliga skäl önskade Västerås stad utvidga affärsverksamheter längs med Stora torget. Under visst tvång sålde fff den 24 maj 1919 fastigheten till Västerås stad. Västerås stad å sin sida ansåg att köpeskillingen var hög och Stadsfullmäktige antecknade särskilt i protokollet att ”Drätselkammaren i skrifvelse till Stadsfullmäktige…..för sin del godkänt köpeaftalet samt att, oaktadt Drätselkammaren icke kunnat undgå att finna den betingade köpesumman vara ett högt pris för fastigheten….likväl ansett sig böra tillstyrka förvärfvet af densamma…”
Vår byggnad i storbrottsliga sammanhang:
Under 1930-talet inträffade också en händelse som kom att gå till historien Den 14 november 1930 mördades taxichauffören Sven Eriksson. Han sköts bakifrån med två skott genom förarsätet under en körning från Västerås till Enköping och kroppen dumpades i en å nära Sala. Det visade sig att mördaren Sigvard Thurneman ringde efter droskan från Gotfrid Johansson Konditori & Café. Det vi omtalar var den beryktade Salaligans första mord.
Foto: Polismuseum
Sigvard Thurneman (Nilsson), Salaligans ledare. Ligan specialiserade sig på organiserade rånmord och avslöjades 1936.
De gamla husen från 1700-talet rivs och ersätts av ett modernt Konsumvaruhus, det första av sitt slag i staden. Invigningen är den 3 december 1937.
Konsum, E, Blom, Västmanlands läns museum
På 1960-talen blåser förändringens vindar än hårdare i Västerås. Det är tid för ”stadssanering”, något som även drabbar kvarteret Igor. Varje stad med självaktning ska ha ett Domusvaruhus. Eftersom Konsum redan låg i kvarteret blir det naturligt att Domus placeras där. Tillsammans med Konsumvaruhuset från 1937 går Hahrs polis- och brand station, missionskyrkan och de andra byggnaderna sina rivningsöden till mötes.
För att slutligen ersättas av Igor idag.
Claes Björkstedt
2025
Några slutord:
Tanken var att bifoga ett antal fotnoter som ger tilläggsinformation och/eller källhänvisningar, Emellertid kan jag trots timmar inte komma på hur man gör i Blogger så jag har tvingats ge upp. Vissa annonser saknar uppgift om ursprung. I den mån inget anges är annonserna kopierade efter sökning i Svenska dagstidningar, Kungliga biblioteket. För samtliga fotografier saknas gällande upphovsrätt. I den mån fotograf och källa är känd har detta angivits under fotografiet.
Slutligen vill jag tacka IT-arkivarien Johan Andersson för vissa faktauppgifter, inspiration och trevlig korrespondens.
Målning förf. mor Lissy Björkstedt
Tack för en trevlig och underhållande skrift om din fff och bostäderna runt nuvarande stora torget. PS min mailadress påstods vara ogiltig. Mvh, Ulf Kjellsson DS
SvaraRadera