Skepparbacksskolan 1961

Skoldagen året 1961 i Skepparbacksskolan började alltid på samma sätt.


Lärarna anlände strax innan ringning. Där kom Elsa Tjust på sin svarta cykel med packväskorna hängande över bakhjulet. Kraft, som jag glömt förnamnet på, kom också per cykel om hon nu inte fick skjuts av skolans tillsynslärare. Anledningen till det senare fanns det flera förklaringar till och vi elever visste minsann besked. Hur läraren Malmros färdades kommer jag inte alls ihåg. Han är mest ihågkommen för att han alltid på sina svensklektioner skickade någon elev till Tobaks-Lasse vid Stora gatan för att inhandla cigaretter av märket Lido.

Sist men inte minst kom den tidigare omnämnde tillsynsläraren Karl Nordlund rattande sin svarta Volvo PV. Han körde alltid in på skolgården och det förväntades att vi elever skulle öppna grindarna mot Hållgatan för fri passage. En ständigt återkommande vikarie var ”Blinka Nitton”. Hennes namn lär ha uppkommit efter det att en elev redan vid seklets början räknat ut det antal gånger hon blinkade per minut. Många av skolans lärare var stora personligheter och hade utvecklat egenheter som under de kommande tre åren skulle forma våra personligheter och vår världsbild.

Skoldagen började med led utanför skolan. Tillsynsläraren Karl Nordlund mönstrade oss. Något flams och lek fick inte förekomma och vintertid kontrollerade han att långkalsongerna satt på. För Nordlund hade vi alla en enorm respekt.


Nytt led utanför klassrummet, alla gick in samtidigt och skoldagen började med att klassföreståndaren Agda Thorell på tramporgel pumpade fram ”Din klara sol går åter upp”. Fröken, som alla oavsett civilstånd kallades, var en lärarinna av den gamla stammen. Fädernas yrken påverkade hennes syn på eleverna och pojkar favoriserades nog överlag. Vi blev ett väl sammansvetsat gäng. Janne, Gunnar, Anders, Mikael, Leif m fl. Flickorna kanske vi till att börja med såg som ganska onödiga, men det kom att ändra sig med tiden. Flera av klasskamraterna är ännu mina bästa vänner.

Skoldagen förresten omfattade också lördagarna och avslutades alltid med Roliga timmen. Något som inte var lika roligt var om man blev påkommen med något ofog. Hurringar utdelades enom till straff och androm till varnagel. Några i klassen var mästare på att spela oskyldiga trots de djupaste försyndelser men Agda Thorell kunde inte tro något sådant om dessa oskyldiga varelser. Jag känner fortfarande två av dessa lymlar. Själv fick jag dessvärre en och annan lavett trots min ärbarhet.

En skola i en annan tid med lärare som hade stor auktoritet. Lärarnas mål var nog vällovligt att fostra goda och strävsamma samhällsmedborgare som värdesatte Sverige. Att protestera fanns inte på kartan. Det var ett annat samhälle. Jag kan nog säga att jag med glädje ser tillbaks på tiden i Skepparbacksskolan. Att det fanns ett och annat övertramp var inget åtminstone jag for illa av, snarare blev dessa med tiden små sagor och en gammal vandrares poesi.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mormors krog – en västeråssaga om utskänkning, osedlighet och envis överlevnad

Bild
Det är inte lätt att genom arkiven få ett tydligt grepp om Mormors krog, och än svårare är det att uttala sig med säkerhet. Något vet vi – och annat får vi, med viss försiktighet, gissa oss till. Klart är i alla fall att krogen aldrig bar sitt namn officiellt. ”Mormors krog” var ett uttryck som levde i folkmun, och som med tiden växte till en del av Västerås mytologi. Västmanlands läns museum, Ernst Blom Själva byggnaden låg i hörnet av dåvarande Hållgatan – idag Västra Ringvägen – och Stora gatan, strax nedanför nuvarande Fryxellska skolan. Runt krogbyggnaden låg mindre hus och gårdar, och därifrån ledde stigar upp mot Berget eller Lamans berg, det som i dag kallas Mariaberget. Dessa gångstigar försvann när Westerås högre elementarläroverk för flickor, ritat i jugendstil av Erik Hahr, invigdes 1902. Under mitten av 1800‑talet fanns krogen i Västra kvarteret som nummer 77, efter ändrad kvartersindelning i kvarteret Malvina och därefter Maria. När gatuadresser infördes fick den adressen...
Läs mer

Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 5 - Falks Cykel, Skallbergets Radio m fl

Bild
  Foto: Stadsarkivet Västerås                                   Mitt emot Gröna kiosken, i det västra hörnet vid Norra Floragatan, låg fastigheten Stora gatan 84. Under årens lopp inhyste lokalerna först Konsum, sedan en målerifirma och därefter Falks Cykel och Sport. Innan Falks etablerade sig här hade företaget sin verksamhet på Stora gatan 71, i de lokaler där Gunnar Skölds välkända sportaffär tidigare funnits. Dit hade man flyttat från Bondtorget i slutet av 1960-talet.  Företaget, med anor från 1919, bedrev under årens lopp verksamhet på flera platser i Västerås, bland annat i den egenägda fastigheten på Föreningsgatan 1. Sortimentet omfattade cyklar och mopeder, och verksamheten hade även en egen reparationsverkstad. Innehavare var Otto Falk, som med tiden drev rörelsen tillsammans med sin son Georg. Den 2 juni 1972 omkom Otto Falk efter att ha blivit påkörd av en mot...
Läs mer

Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 1

Bild
Del 1. Skepparbacksskolan Fotograf:Blom, Ernst / Västmanlands läns museum  Skepparbacksskolan var Västerås första folkskola och stod färdig år 1870. Ursprungligen övervägde staden en mer centralt belägen skola, men av ekonomiska skäl valde man i stället att uppföra byggnaden i stadens utkant, intill Lahmans berg, numera känt som Mariaberget. Området kring Skepparbacken var sedan länge känt för sina karakteristiska skepparstugor som låg i sluttningen ned mot Västerås slott. Fotograf: Ernst Blom. Stadsarkivet Västerås Jag gick i skolan från och med hösten 1961 till och med våren 1964. Skolveckan omfattade också lördagar. Femdagarsvecka infördes successivt över landet och i Västerås först läsåret 1968/69. För den som undrar avskaffades skolagan redan 1958. På Skepparbacksskolan tyckte dock många lärare fortfarande att en och annan hurring kunde behövas, "enom till straff och androm till varnagel", som det hette. Det var en annan tid, då lärarna inte bara såg det som sin uppgift ...
Läs mer