Riksspelmannens hus i Linsänkan på Öland
Längs Linsänkevägen, strax öster om kurvan där en liten avtagsväg slingrar sig ner mot Ispe udd, står det ålderdomliga huset med torvtak. Många har passerat det med bil och känt en gnagande nyfikenhet. Hur gammalt är det? Vilka människor har kallat det sitt hem? Ryktet säger att en riksspelman en gång satt här vid spisen och drog sin fiolton.
Efter att ha grubblat över frågorna bestämde jag mig för att gräva djupare. Min första kontakt ledde till Anna-Lisa Norell, som bor på fastigheten Linsänkan 3:1 där huset nu står.
Anna-Lisa visade sig vara en ovärderlig källa. Hon förklarade att byggnaden en gång flyttats hit, och att anledningen till förflyttningen var kopplad till hennes svärfar – en dragspelare som trots sina betydligt yngre år spelat tillsammans med Ölands allra första riksspelman.
Byggnaden
Ryggåsstugan är ett envåningshus utan innertak. En ryggåsstuga var en typisk
bostad för allmogen under äldre tid.
Byggnaden är
timrad på traditionellt vis, med ett nävertäckt undertak dolt
under den synliga torven. Längs takets kant löper en droppbräda av
Ölandssten som leder regnvatten bort från väggtimret.
Huset
rymmer två rum. Det vänstra rummet är ett boningsrum med en liten
öppen spis för uppvärmning. Det högra är kök med en
Norma-gjutjärnsspis för matlagning och värme. Anna-Lisa berättar
att det högra rummet tidigare hade stampat jordgolv och att det i
ett av rummen funnits höns. En rimlig gissning är att det vänstra
rummet en gång för länge sedan inrymt bostad och kök, medan det
högra, med sitt jordgolv, tjänade som förrum för höns och
möjligen andra djur. Något som ger stöd åt hypotesen är att
fönster på gaveln endast finns i det vänstra rummet.
Byggnadens
exakta ålder är svår att fastställa, men mycket pekar mot
1700-talet – en gissning som varken utvändiga arkitektoniska
detaljer eller interiör såsom utseende, lås och beslag
motsäger.
Fram till slutet av 1920-talet stod stugan på
ofri grund i Ryd, Glömminge socken, och där på fastigheten Ryd 7
1/8 mantal. Enligt Göran Backrot fanns där ett så kallat
båtsmanshåll. Om det är platsen där huset en gång byggdes eller
om huset är flyttad dit är oklart. Riksspelmannens hus fanns före
flytten på den fastighet som idag har postadress Ryd 137 och var där
belägen mot vägen precis i vägskälet utanför. Göran Backrot
berättar att marken efter husets flytt köptes av hans far
Edvin Petersson/Backrot för att brukas av hans farfar Gotfrid.
|
Spelmannen Johan Eriksson
Under slutet av 1800-talet slog jordbruksarbetaren Johan Eriksson (född 1848 i Glömminge) och hans hustru Lovisa Unger (född 1844 på samma ort) upp sin boning i ryggåsstugan.
Johan föddes in i en familj där musik genomsyrade varje dag. Fioltoner och sång var en självklar del av vardagen, och redan som liten pojke fick han sin första fiol – enligt en legend tillverkad av takspån. Han övade flitigt, och tidigt gjorde hans skicklighet honom till en eftertraktad musikant i bygden. Som tonåring kallades han regelbundet till bröllop och gårdsfester. När det krävdes extra klang lånade han gärna Gottfrid Peterssons fiol, ett instrument som, enligt sonsonen Göran Backrot, gav Johans musik ännu större djup och resonans.
Under varma sommarkvällar samlades musikanter, grannar och
kringresande utanför stugan, lockade av hans livfulla melodier och
också hustruns sång. Toner och glädje spreds vida runt stugan.
År
1910 reste Johan, främst genom kantor Alrik Palms insatser, till
spelmansstämma på Skansen i Stockholm. Där hyllades
allmogespelmannen av publik och kritiker, blev omskriven i de stora
Stockholmstidningarna, belönades med medalj och utnämndes till
riksspelman.
 |
| Utdrag Svenska Dagbladet 8 aug 1910 |
 |
| Johan Eriksson Foto: Glömminge hembygdsförening |
Efter att Anders
Johan drabbats av hjärnblödning och avlidit den 2 mars 1927,
genomfördes flytten av stugan till Norells fastighet i Linsänkan.
Där har byggnaden stått sedan dess under Norell-släktens
omsorg.
Anna-Lisa berättar att stugans ande ännu lever
kvar i tonerna. För inte så länge sedan samlades bland annat
Glömminge spelmän utanför och tog fram sina instrument och skapade
spelmansstämning.
Mer om byggnaden
Under
1800-talet var timmer en bristvara på Öland. För att värna om
resurserna och den egna ekonomin flyttades många byggnader – både
inom ön och från grannbygderna i Småland – till nya tomter där
timret och därmed husen återanvändes.
Värme och matlagning
Riksspelmannens stuga är så gammal att den
troligen ursprungligen saknade skorsten. I stället fanns ett lyre
eller ljore – en öppning i taket för ljusinsläpp och
rökavgång.
Före mitten av 1800-talet lagades maten på
spishällar, antingen platta stenar direkt på golvet eller upphöjda
på en enkel plattform. Röken letade sig upp och spred sig i rummet
innan den fjärrades via lyret och, under senare tid när lyret
ersatts av murstock, genom en spiskåpa och en övre rökgång i
stocken. Byggnadens eldstad under tid med murstock och kåpa, bör ha
sett ut ungefär som på bilden hämtad från Stockholms läns
museum.
Med gjutjärnsspisen kom mot mitten av 1800-talet ett skifte. Skorstenen byggdes högre och tätare för att förbättra draget.
Den Norma gjutjärnsspis som nu finns i huset installerades sannolikt efter flytten. Normaspisar har en oklar tillverkare och tillverkningsperiod. Den modell som nu finns i huset var vanlig på 1920-talet och den var särskilt ofta förekommande i småländska trakter.
|
I det andra rummet på motsatt sida gjutjärnsspisen hittar vi en öppen spis. Även den synes vara från 1920-talet.
 |
| Foto: C Björkstedt, 2025 |
När byggnader förr flyttades revs vanligen murstocken och antingen byggdes en ny eller återuppbyggdes den äldre sten för sten. Sannolikt revs den gamla murstocken i samband med flytten vid slutet av 1920-talet och sedan murades en ny upp och det är den vi nu kan se.
De låga dörrarna
De låga dörrhöjderna i ryggåsstugan hade framför allt ett praktiskt ursprung, de bidrog till att värma huset. En mindre dörröppning minskar kallras och värmeförluster, vilket var avgörande i en tid utan effektiv isolering och särskilt vid torv- och nävertak som släppte igenom luft.
Tidigare generationer ölänningar var generellt kortare än dagens befolkning, delvis till följd av fattigdom och bristande näring. Det återspeglade sig i byggnadstraditionen – dörrar, fönster och takhöjder anpassades efter den genomsnittliga kroppslängden. I riksspelmannens ryggåsstuga får man kröka rygg ordentligt kan jag lova. Dörrarna har en invändig höjd om endast 1,2 meter.
 |
| Foto: C Björkstedt, 2025 |
Dörrlås
De bevarade låsen i ryggåsstugan är mer än praktiska fästen för dörrarna – de är små tidskapslar som förmedlar kunskap om teknik, estetiska ideal och säkerhetsbehov under äldre tid.
Stilmässigt hör låsen hemma i 1700- eller tidiga 1800-talets bondesamhälle.
 |
| Lås ytterdörr Foto: C Björkstedt, 2025 |
 |
| Lås innerdörr Foto: C Björkstedt, 2025 |
Framtida bevarande
Det råder ingen tvekan om att det är ett fascinerande hus som Anna-Lisa förvaltar – ett objekt som förtjänar en mer kvalificerad antikvarisk undersökning än vad min kunskapsnivå kan erbjuda, både för att fördjupa förståelsen och för att säkerställa husets framtida bevarande.
Kommentarer
Skicka en kommentar