Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 4 - Ahlgrens livs, Gröna kiosken och Korv-Anton



Ahlgrens Livs var en mindre ICA-butik i hörnet Floragatan och Storagatan. Den lär ha varit en av de sista som sålde varor bakom disk. Ägare var Ragnar Ahlgren som tagit över verksamheten från sin far Svante Ahlgren. Ragnar Ahlgren avled i slutet av 1978. Möjligen sålde Ahlgren butiken 1977, den blev det året en Vivo-butik. Butiken fanns kvar i vart fall fram till 1983.



Högt uppe på Oxbacken låg den så kallade Gröna kiosken. Kiosken drevs av makarna Erik (Kirre) och Gunhild Österberg. Redan i unga år blev den en källa till allehanda fördärv. Det var där vi köpte de cigaretter som vi sedan smög undan för att röka vid infarten till Mariabergets skyddsrum.


Med tanke på min ständigt ansträngda ekonomi passade det utmärkt att man kunde köpa lösa John Silver för 25 öre styck. Cigaretterna smakade förfärligt, men genom ihärdig träning lyckades jag så småningom lägga mig till med en vana som många år senare skulle visa sig vara synnerligen svår att bli av med.

Runt den lilla saluluckan hängde dessutom ett imponerande urval av färgglada illustrerade veckotidningar en del prydda med mer eller mindre lättklädda damer. De mer vågade så kallade herrtidningarna, med de fantasieggande namnen Piff och Pinupp, förvarades diskret under disken. Dit drogs våra blickar gång på gång, men modet räckte aldrig till för ett köp.


Vi måste ju erinra oss tidsandan. Filmen 491 som 1964 regisserades av Vilgot Sjöman blev ett av de mest kända och omdiskuterade fallen i den svenska filmcensuren. Den totalförbjöds först för att sedan efter regeringens ingripande kunna visas i klippt version.

Så förblev de förbjudna tidningarna tills vidare ett mysterium, medan John Silver-cigaretterna dessvärre tidigt blev en betydligt mer påtaglig del av vår ungdom.

Gröna kiosken flyttade sedan till platsen för Vegagrillen i korsningen vid Västmannagatan.


Fotograf: Torbjörn Alm

Bredvid Gröna kiosken låg också den välkända korvkiosken som drevs av Knut Andersson, mer känd som "Korv-Anton". Denna Korv-Anton ska inte förväxlas med en "Korv-Anton" i Surahammar. Han hette Anton Hasselberg. 

För många ungdomar i Oxbacken var Knuts korvkiosk ett självklart tillhåll, inte minst tack vare de uppskattade korvarna och det goda moset. Det är förmodligen ägaren Knut Andersson som man kan skönja i korvluckan. Sortimentet var korv på papper, korv med bröd, korv med mos och, om kassan var skral, så kallade ”luffare” – ett korvbröd med enbart senap och ketchup, utan korv.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mormors krog – en västeråssaga om utskänkning, osedlighet och envis överlevnad

Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 5 - Falks Cykel, Skallbergets Radio m fl

Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 1