Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 4 - Ahlgrens livs, Gröna kiosken och Korv-Anton
Med tanke på min ständigt ansträngda ekonomi passade det utmärkt att man kunde köpa lösa John Silver för 25 öre styck. Cigaretterna smakade förfärligt, men genom ihärdig träning lyckades jag så småningom lägga mig till med en vana som många år senare skulle visa sig vara synnerligen svår att bli av med.
Runt den lilla saluluckan hängde dessutom ett imponerande urval av färgglada illustrerade veckotidningar en del prydda med mer eller mindre lättklädda damer. De mer vågade så kallade herrtidningarna, med de fantasieggande namnen Piff och Pinupp, förvarades diskret under disken. Dit drogs våra blickar gång på gång, men modet räckte aldrig till för ett köp.
Vi måste ju erinra oss tidsandan. Filmen 491 som 1964 regisserades av Vilgot Sjöman blev ett av de mest kända och omdiskuterade fallen i den svenska filmcensuren. Den totalförbjöds först för att sedan efter regeringens ingripande kunna visas i klippt version.
Så förblev de förbjudna tidningarna tills vidare ett mysterium, medan John Silver-cigaretterna dessvärre tidigt blev en betydligt mer påtaglig del av vår ungdom.
Gröna kiosken flyttade sedan till platsen för Vegagrillen i korsningen vid Västmannagatan.
![]() |
| Fotograf: Torbjörn Alm |
Bredvid Gröna kiosken låg också den välkända korvkiosken som drevs av Knut Andersson, mer känd som "Korv-Anton". Denna Korv-Anton ska inte förväxlas med en "Korv-Anton" i Surahammar. Han hette Anton Hasselberg.
För många ungdomar i Oxbacken var Knuts korvkiosk ett självklart tillhåll, inte minst tack vare de uppskattade korvarna och det goda moset. Det är förmodligen ägaren Knut Andersson som man kan skönja i korvluckan. Sortimentet var korv på papper, korv med bröd, korv med mos och, om kassan var skral, så kallade ”luffare” – ett korvbröd med enbart senap och ketchup, utan korv.





Kommentarer
Skicka en kommentar