Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 9 - Stora gatan 53 - Facitskolan, Yngve Svensson, Strinnholms Antikviteter, Bergius Järnvaror
Huset var byggt redan 1919 för att bli de lokaler varifrån tusentals Fordbilar rullade ut till de Västmanländska kunderna. Byggnaden inrymde då utställningslokaler, verkstad, kontor och bostäder.
På 1960-talet hade Ford-verksamheten sedan länge flyttat ut.
![]() |
| Foto: Stadsarkivet Västerås |
Högst upp bodde jag från 1961 tillsammans med mor, far och bror. Huset var nog ett av de få hus som ännu var utrustat med gasspis och gasuppvärmning av vatten. Det fanns en anordning för gaspolletter i köket, men polletter behövdes inte vid denna tid.
I våningen under bodde husets ägare Yngve Svensson tillsammans med sin hustru Anna. Yngve var inte bara en välkänd bilhandlare i Västerås utan även Finlands vicekonsul i staden.
I sin självbiografi "Bilder i backspegeln" skildrar han ett händelserikt liv fyllt av minnesvärda och stundtals nästan osannolika episoder. Den är väl värd att läsa.
☺En händelse som inte ingår i boken har anknytning till Oxbacken och utspelade sig under krigsåren. Med glimten i ögat berättade Yngve för oss hur han en dag körde uppför backen i sin Ford, utrustad med ett tillkopplat gengasaggregat. Mitt i stigningen lossnade aggregatet och blev kvar på vägen. Han märkte inte själv att släpvagnen hade lossnat. Bilen fortsatte obekymrat uppför backen i oförminskad fart. Episoden var förstås en smula genant under en tid då bensinransoneringen var sträng och gengasdrift en nödvändighet, men Yngve var road. Historien är så märklig att den nästan låter som en skröna, men just därför alltför god för att inte återberättas.
Under ägaren Svensson på första våningsplanet bodde herr och fru Wolovski, ägare till en herrekipering med det smått märkliga namnet ”Standards Hörna”. Undrar hur det namnet kom till? Butiken låg först på Stora gatan 34 och senare där Punkt idag finns.
![]() |
| Foto: Stadsarkivet Västerås |
En halvtrappa upp och över innergården fanns den så kallade Facit-skolan. Där bedrevs utbildning i maskinskrivning. Eftersom jag bodde i huset kunde jag med stort intresse följa de unga eleverna när de passerade över gården på väg till lektionerna, många med tidens karakteristiska tuperade frisyrer. Några manliga elever såg jag aldrig.
![]() |
| AI-genererad bild |
På gatuplanet låg Strinnholms Antikviteter till vänster och Bergius Järnvaror till höger.
Strinnholms sålde sedan 1947 praktmöbler och tavlor, ofta tunga oljemålningar. Butiken ägdes av guldsmeden Gunnar Strinnholm med fru Signe. I affären handlades det också - åtminstone i tidig tid - med silver, tenn och guldföremål. Skylten ”Guld” som stack ut från fasaden hade samband med den verksamheten.
😎 Från Strinnholms antikaffär minns jag särskilt en roande händelse. En dag satt en handskriven lapp på dörren med texten "Kommer strax", trots att innehavaren befann sig på utrikes resa. Butiken var stängd i två veckor.
Strinnholms Antikviteter avvecklades 1978.
Bergius Järnhandel ägdes sedan 1958 av Axel Sundströms Järnhandel. Hos Bergius kunde man köpa nästan allt. Små skruvar och spikar såldes styckevis och förvarades i otaliga små lådor bakom disken.
Vi ungdomar gick gärna dit och växlade veckopengen till Tigerskott och Kinapuffar. Jag kommer ihåg att en av mina kamrater Jan A var särskilt begiven på just Tigerskott från Bergius lager. Dessa var det krut i i dubbel bemärkelse.
För oss var Bergius en självklar del av vardagen och ett av de ställen som gav Stora gatan dess särskilda karaktär.
Bergius hade sin varubil parkerad i garaget längst in i porten. Där parkerade jag också mina cyklar och min Vespa.
Huset revs 1987 för att senare ge plats åt BRF Västerport.





Kommentarer
Skicka en kommentar