Mina nedslag i 1960/70-talets Västerås, del 11 - John Lööfs affärer, Radiocentralen, Gripens Bok och Papper

 

Strax bortom Tobaks-Lasse låg i början av 1960-talet en tillfällig envåningsbarack. Här inhystes flera av de butiker som fått lämna sina ursprungliga lokaler när den äldre bebyggelsen revs på båda sidorna av Stora gatan. Baracken fungerade som en tillfällig lösning i väntan på att den nya fastigheten på andra sidan gatan skulle färdigställas.

I baracken fanns bland annat John Lööfs Cykel- och Mopedverkstad samt John Lööfs Sportmagasin. 

Innehavaren, John Lööf, var en välkänd profil i Västerås. Som ung hade han gjort sig ett namn som framstående skridskoåkare och var dessutom en av grundarna till Västerås Sportklubb, VSK.

Foto: Västm läns museum, Blom

Lägg märke till alla medaljer på bröstet.

👀 Om John Lööf berättades en skröna som levt kvar genom åren. När han med tiden blev flintskallig sägs han ha behållit en lång hårtofs, som han omsorgsfullt svepte över hjässan och fäste med solution, den svarta gummilösning som annars användes vid lagning av cykeldäck. Enligt historien kunde hans närmaste vänner skämtsamt knacka på den hårda ytan, men gud nåde den som inte tillhörde den invigda kretsen och ändå försökte sig på samma tilltag.

👀 John hade säkert klarat sig utan de återkommande telefonsamtalen från ortens mer skämtsamma ungdomar. Samtalen började nästan alltid på samma sätt:

– Är det Lööf på Stora gatan?

När John svarade ja kom den lika oundvikliga slutrepliken:

– Då får ni sopa bort dem då!

Därefter följde ett klick och ett gott skratt i andra änden av luren. 

En av dessa telefonterrorister känner jag faktiskt mycket väl. Han är en av mina äldsta kamrater, även om preskriptionstiden nog får anses ha gått ut vid det här laget.

Samme slyngel hade fler nummer på repertoaren. 

Ett favorittrick var att gå fram till Pressbyråkiosken vid Storbron och fråga den tjänstvilliga damen bakom disken:

– Säljer ni Året Runt?

När hon vänligt svarade ja kom den väl inövade repliken:

– Har ni aldrig semester då?

Sedan försvann han snabbt från platsen, mycket nöjd med sin egen kvickhet. 

Det var kanske inga skämt som skulle vinna några pris, men sådana var pojkstrecken på den tiden. Enkla, oskyldiga och, åtminstone i våra ögon, väldigt roliga. Inte minst för den som hann därifrån innan någon hann svara. 😄

I baracken fanns också Radiocentralen som kommer att kommenteras senare och under en tid hade SAAB en utställningslokal i hörnet.

Foto: Stadsarkiv Västerås

Sammanbyggt med Skandiahuset låg sedan Gripens Bok och Pappershandel som ägdes av jämtlänningen Lars Sjöberg. 

Butiken försåg stadens filatelister med frimärken och numismatiker med mynt, till sina samlingar. Många yngre var ivriga samlare på den tiden och för oss var ett besök hos Gripen en självklar del av veckan. 

Företaget köptes på 70-talet upp av Wennbergs bokhandel.

Mellan baracken och Gripen fanns det en passage mot Kungsgatan. Passagen bestod av bakgårdar till omkringliggande byggnader och där fanns ett flertal utedass, kvarlevor från ännu äldre dagar.

-------

I nästa avsnitt går vi på bio i Skandiahuset och fikar på Jirvings konditori och hör om nya pojkstreck. Jo då, jag kände dem också! 😄