Scener i backkameran - en blogg med nedslag huvudsakligen i dåtidens Västmanland.

 Vitmåragatan vid Långmårtens hage, några minnesbilder från förr Under mina första levnadsår på Vitmåragatan 11 E var världen liten och avgränsad i de fyra väderstrecken. Gatan anlades och vårt radhus byggdes under de första åren på femtiotalet. Mina föräldrar var således nybyggare, själv följde jag först bara med. Herrgårdsstigen, den första avtagsvägen på Vitmåragatan från Centrum sett, är de kvarvarande resterna av en mer betydande väg som sträckte sig över den nu glömda Gideonsbergs gård, över Mårtens hage och vidare bort mot Malmabergs skjutpaviljonger och skottvallar. Min världs ände söderut låg vid Herrgårdsstigen. Närmre bestämt vid hemmet för ensamfödande kvinnor, det som i okänslig folkmun kallades Njutånger. Inte förstod jag ordets innebörd men av tonfall och mimik kände jag att man inte skulle fråga. Den västra utposten i min värld låg i korsningen Gideonsbergsgatan och Hästhovsgatan (numera Prästkragegatan). Där låg lite på tvären en länga med några få små butiker. Min...

 ”Ohyggligt blodsdrama på Mälaren” Ibland springer man på något alldeles extra när man egentligen söker efter något annat i Riksarkivets digitaliserade dagstidningar. Och även om historien är känd och omskriven kanske ändå en och annan detalj kan vara av intresse också för annan än mig. Onsdagen den 16 maj 1900 mot kvällen, temperatur 1 grad Den 16 maj 1900 vid åttatiden på kvällen går Johan Filip Nordlund ombord på passagerarångaren ”Prins Carl” för resa till Stockholm. Det var kyligt, bara någon grad varmt trots att det är i mitten av maj. Inget regn även om kvällen kändes rå. Ångaren Prins Carl har precis avgått från Arboga under befäl av kapten Olof Rönngren. När Prins Carl lägger ut har fartyget inte många passagerare. Fyra män sitter i rökhytten på överdäck och spelar kort. På mellandäck sitter en mamma med sina två barn, en man och en 13-årig pojke. I försalongen sitter styrman, restaurangpersonalen och några passagerare. När natten närmar sig skrider Nordlund till verket, e...

  Bekännelser från Långholmen Isen varken brast eller bar när vi skulle ta oss över sundet mellan Ängsö fastland och Långholmen. Ängsö, som tidigare var en egen kommun överfördes 1952 till Kungsåra kommun och 1967 till Västerås stad. Härigenom kom Ängsö med sina lövskogar, betesmarker, bergknallar, kala klippor och täta vassar att bli juvelen i Västerås stad. Vi som skulle över sundet var jag och två av bondgrabbarna från Storgårn. Men låt mig ta allt från början. Under femtio- och sextiotalet hyrde mina föräldrar två torp på Långholmens norra sida. Långholmen var en av de större holmar som tillhörde Ängsö fideikommiss och församling. Långhäll (Foto: Per-Ove Björkman)   Först hyrde mina föräldrar torpet Långhäll. Torpet byggdes på 1840-talets första hälft och har troligen fått sitt namn från de flacka och långa berghällar som fanns i närheten vid stranden. Den tidstypiska faluröda byggnaden med vita knutar hade ett litet kök, en än mindre kammare och ett så kallat svale, ett s...

Skoldagen året 1961 i Skepparbacksskolan började alltid på samma sätt. Lärarna anlände strax innan ringning. Där kom Elsa Tjust på sin svarta cykel med packväskorna hängande över bakhjulet. Kraft, som jag glömt förnamnet på, kom också per cykel om hon nu inte fick skjuts av skolans tillsynslärare. Anledningen till det senare fanns det flera förklaringar till och vi elever visste minsann besked. Hur läraren Malmros färdades kommer jag inte alls ihåg. Han är mest ihågkommen för att han alltid på sina svensklektioner skickade någon elev till Tobaks-Lasse vid Stora gatan för att inhandla cigaretter av märket Lido. Sist men inte minst kom den tidigare omnämnde tillsynsläraren Karl Nordlund rattande sin svarta Volvo PV. Han körde alltid in på skolgården och det förväntades att vi elever skulle öppna grindarna mot Hållgatan för fri passage. En ständigt återkommande vikarie var ”Blinka Nitton”. Hennes namn lär ha uppkommit efter det att en elev redan vid seklets början räknat ut det antal gång...

 Gud Fader, vinhandlaren och ångfartyget Aros Det följande tillhör avdelningen för onödigt vetande om Västerås. Kan texten ändå roa någon är jag glad. Min farfarsfar vinhandlaren Johan Edvard B. var under den senare delen av 1800-talet en av Västerås dryga 8000 invånare. Större än så var inte vår stad. En stad där förmodligen alla kände alla. För att sätta in tiden i ett större och mer begripligt sammanhang kan nämnas att vinhandlarens egen priskurant från butiken på Smedjegatan visar att en helbutelj Chablis (Bourgognevin av finare slag) betingade ett pris av knappa två kronor. Kändast av alla Stadens invånare var nog ”Gud Fader” eller som hans rätta namn var Oscar Fredrik Wijkman (1841-1909). ”Gud Fader” grundade bl. a. Westerås Mekaniska Werkstad och hade en avgörande betydelse för ASEA:s etablering i Västerås. Han var dess styrelseordförande mellan åren 1891-1909 och dessutom en kommunalpamp av gränslösa mått. Det var nog inte mycket som gick hans näsa förbi. Han hade ett finge...

Fryxellska skolan uppges hämta sitt ursprung från Cecilia Fryxells flickskola som under mitten av 1800-talet fanns på Karlslunds herrgård. Egentligen var Cecilia Fryxell ute ur bilden när skolan 1858 flyttade in till Westerås omändrad till Natalia Anderssons högre skola för Qvinlig ungdom. Höstterminen 1888 sammanslogs den sistnämnda med "Westerås Elementarläroverk för Flickor".  År 1902 kunde skolan flytta in i en egen av Erik Hahr ritad byggnad på Mariaberget. Två år senare tillkom gymnastikhuset som staden i nutid kom att riva under något skandalartade former. Skolan kommunaliserades 1939. Flickskolan var helt avvecklad först 1965/66.  Det var där jag gick i tre år från hösten 1967 till våren 1970. Rektor var en övervintrad förfinad och vänlig dam vid namn Gurli Larsson som antagligen med förvånad min åsåg de manliga elevernas intåg och därmed skolans moraliska förfall. Många lärare vill jag helst glömma, men ett namn minns jag med värme. Tyskläraren madam Putzker har allt...

Något om Yngve Swenson och Stora gatan 53 Vi fick förmånen att bo i huset med adress Stora gatan 53 tack vare mina farföräldrar John och Signes nära vänskap med ägarfamiljen Yngve Svensson och hans hustru norrländskan Anna f. Block.  Som brukligt under tidigt 1900-tal intogs förplägnad med tillhörande och nödvändiga drycker på lokal. Det år 1909 nyuppförda Stadshotellet var livligt frekventerat av de båda ungherrarna John och Yngve. Två yngre och vackra servitriser Signe Olsson och Anna Block serverade på hotellet och rönte deras uppmärksamhet. Uppvaktningarna besvarades positivt och 1917 intogs gemensam förlovningsmiddag på hotell Fenix.  Björkstedt Swenson hotel Fenix 1917 okänd fotograf Paren gifte sig sedan samma år. Yngve, som detta inlägg ska handla om, ser vi bakom sin Anna till vänster på fotografiet.  Yngve och Anna bodde i stort sett hela sitt liv på Stora gatan 53 och bodde kvar även under mitt 1960-tal och jag träffade dem ofta i trapphuset. Vi bodde i våninge...