Scener i backkameran - en blogg med nedslag huvudsakligen i dåtidens Västmanland.

  Strax bortom Tobaks-Lasse låg i början av 1960-talet en tillfällig envåningsbarack. Här inhystes flera av de butiker som fått lämna sina ursprungliga lokaler när den äldre bebyggelsen revs på båda sidorna av Stora gatan. Baracken fungerade som en tillfällig lösning i väntan på att den nya fastigheten på andra sidan gatan skulle färdigställas. I baracken fanns bland annat John Lööfs Cykel- och Mopedverkstad samt John Lööfs Sportmagasin.  Innehavaren, John Lööf, var en välkänd profil i Västerås. Som ung hade han gjort sig ett namn som framstående skridskoåkare och var dessutom en av grundarna till Västerås Sportklubb, VSK. Foto: Västm läns museum, Blom Lägg märke till alla medaljer på bröstet. 👀 Om John Lööf berättades en skröna som levt kvar genom åren. När han med tiden blev flintskallig sägs han ha behållit en lång hårtofs, som han omsorgsfullt svepte över hjässan och fäste med solution, den svarta gummilösning som annars användes vid lagning av cykeldäck. Enligt historien...

Foto: Åke V Larsson, Stadsarkivet Västerås   Längs Stora gatan med gatunummer 60 och 62 låg flera spännande butiker. Efter Gustavssons Livs följde, i tur och ordning, Nytto-Vara, Tore Roos Maskinaffär som vid sextiotalets mitt flyttade till Källgatan, ett skomakeri, Janssons skor och slutligen Tobaks-Lasse. Den sista är värd några extra rader. Foto: Riksantikvarieämbetet utan upphovsrätt Butikens officiella namn var Cecilia Holmbergs Eftr. Och skylten utanför visade att man sålde tobak, tidningar och pappersvaror. Jag vet inte om Tobaks-Lasse var ägare eller anställd, men jag såg aldrig till någon annan i butiken. Tobaks-Lasse, som hette Lars André, var en något kraftig och gladlynt man med kraftiga bruna glasögonbågar. Han lär ha haft ett belevat sätt och när det kom en kund kunde han bugande säga "Får jag besvära om en god morgon/middag" samtidigt som han puffade på en fet cigarr. Hans butik var en fascinerande värld för en ung pojke. Det var också hit vi regelbundet skicka...

Med hjälp av minnet återuppväcker vi huset på Stora gatan 53. Huset var byggt redan 1919 för att bli de lokaler varifrån tusentals Fordbilar rullade ut till de Västmanländska kunderna. Byggnaden inrymde då utställningslokaler, verkstad, kontor och bostäder. På 1960-talet hade Ford-verksamheten sedan länge flyttat ut.  Foto: Stadsarkivet Västerås Högst upp bodde jag från 1961 tillsammans med mor, far och bror. Huset var nog ett av de få hus som ännu var utrustat med gasspis och gasuppvärmning av vatten. Det fanns en anordning för gaspolletter i köket, men polletter behövdes inte vid denna tid. Våningen var stor och omfattade nog bortåt 180 kvadratmeter fördelat på 5 – 6 rum, kök och jungfrukammare. Där fanns till och med anordningar så att man kunde kalla på den obefintliga tjänstepersonalen. 😆Möjligen hade den tidigare hyresgästen såväl gaspolletter som tjänstepersonal. Dementin kommer nog i kommentarerna! I våningen under bodde husets ägare Yngve Svensson tillsammans med sin hust...

  Foto: Stadsarkivet Västerås I byggnaden intill Festtjänst, på Stora gatan 62, låg den välkända livsmedelsaffären D.L. Gustafssons Livs. Under många år drevs butiken av Anders och Mona Gustafsson, men verksamheten hade äldre anor än så. Det var Anders far, David Leander Gustafsson, som grundade butiken. Hans initialer, D.L., kom att leva kvar i företagsnamnet och blev ett välkänt inslag i stadens centrum. Anders, som av många kallades Korven, var en skicklig musikant och tycktes stundtals hysa ett större intresse för musik än för styckning av kött. Vid sidan av arbetet spelade han saxofon i det populära bandet Clifftones. Föto: Kvicksound På fotot ser vi Anders ”Korven” med sin tenorsax, placerad som andre man längst ned från vänster. För den som vill fördjupa sig i Västerås musikliv genom åren är kvicksound.se ett måste. Sidan rymmer en skatt av lokala inspelningar som väcker många minnen till liv och låter oss återuppleva ungdomens dagar. Mona var butikens självklara nav. Med or...

Foto: Lennart Mårtensson Nedanför Oxbacken kunde vi beundra reklamskylten Luxus kaffe högt upp på taket till hörnhuset Storgagatan 55/Hållgatan 12. En välkänd siluett i stadsbilden. Luxus var ett mycket välkänt och folkligt kaffe i svenska hem, marknadsfört av ICA som drygt och fylligt i smaken. Enligt uppgift var neonskylten inte automatiserad. Den tändes och släcktes manuellt på bestämda tider.  Glädjande nog flyttades skylten när huset revs och återfinns nu i korsningen Djuphamnsvägen/Sjöhagsvägen. Eget foto 👀 I ett senare avsnitt återvänder vi till alla verksamheter som fanns i det hus på vilket Luxusskylten var monterad. I hörnhuset på andra sidan Stora gatan med gatunummer 66 låg Festtjänst, en affär som många Västeråsare minns från det tidiga 1960-talet. Foto: Stadsarkiv Västerås För oss yngre erbjöd Festtjänst ett eldorado. Här kunde man köpa allehanda nödvändigheter som klipulver, hundbajs och pruttkuddar. Butiken tog också emot lergods för bränning. Jag vill minnas att j...

  Mitt emot Fryxellska skolan ligger i kvarteret Laura tre byggnader som mot Oxbacken har adresserna Stora gatan 70–78. Husens andra gavlar vetter mot Bondegatan. Husen uppfördes av Anders Diös under åren 1945–1947 och rymmer såväl bostäder som affärslokaler i gatuplanet. Här bodde många av mina klasskamrater. Gunnar Björkenor, som bodde i ett av husen,  berättar om de verksamheter som fanns i huslängorna: Vi börjar i det översta huset där vi mötte Salong Backhans. De välkända frisörerna Elisabeth Späät och Ludvig Lenne var verksamma i salongen.  Därefter följde Konditori Småland som var ett bageri med butik och distribution och inte ett konditori i traditionell mening. Sedan kom Andelsslakteriet som hade butiker på skilda håll. En av butikerna låg i Qxbacken. Stadsarkivet Västerås Därefter låg Apoteket Humlan. Stadens tredje apotek, som öppnades 1946 av apotekare Hultquist.   Gunnar berättar att han år 1966 arbetade där som mopedbud med en veckolön på 125 krono...

  Foto: Stadsarkivet Västerås                                   Mitt emot Gröna kiosken, i det västra hörnet vid Norra Floragatan, låg fastigheten Stora gatan 84. Under årens lopp inhyste lokalerna först Konsum, sedan en målerifirma och därefter Falks Cykel och Sport. Innan Falks etablerade sig här hade företaget sin verksamhet på Stora gatan 71, i de lokaler där Gunnar Skölds välkända sportaffär tidigare funnits. Dit hade man flyttat från Bondtorget i slutet av 1960-talet.  Företaget, med anor från 1919, bedrev under årens lopp verksamhet på flera platser i Västerås, bland annat i den egenägda fastigheten på Föreningsgatan 1. Sortimentet omfattade cyklar och mopeder, och verksamheten hade även en egen reparationsverkstad. Innehavare var Otto Falk, som med tiden drev rörelsen tillsammans med sin son Georg. Den 2 juni 1972 omkom Otto Falk efter att ha blivit påkörd av en mot...

Ahlgrens Livs var en mindre ICA-butik i hörnet Floragatan och Storagatan. Den lär ha varit en av de sista som sålde varor bakom disk. Ägare var Ragnar Ahlgren som tagit över verksamheten från sin far Svante Ahlgren. Ragnar Ahlgren avled i slutet av 1978. Möjligen sålde Ahlgren butiken 1977, den blev det året en Vivo-butik. Butiken fanns kvar i vart fall fram till 1983. Högt uppe på Oxbacken låg den så kallade Gröna kiosken. Kiosken drevs av makarna Erik (Kirre) och Gunhild Österberg. Redan i unga år blev den en källa till allehanda fördärv. Det var där vi köpte de cigaretter som vi sedan smög undan för att röka vid infarten till Mariabergets skyddsrum. Med tanke på min ständigt ansträngda ekonomi passade det utmärkt att man kunde köpa lösa John Silver för 25 öre styck. Cigaretterna smakade förfärligt, men genom ihärdig träning lyckades jag så småningom lägga mig till med en vana som många år senare skulle visa sig vara synnerligen svår att bli av med. Runt den lilla saluluckan hängde d...

Fryxellska skolan Fotograf: Ernst Blom, Västerås stadsarkiv Westerås Elementarläroverk för Flickor kunde år 1902 flytta in i den ståtliga byggnaden på Mariaberget, ritad av den välkände stadsarkitekten Erik Hahr. Två år senare kompletterades anläggningen med ett gymnastikhus. Skolan kommunaliserades 1939, men flickskolan som skolform levde kvar ända fram till läsåret 1965/66. I denna anrika skolmiljö tillbringade jag själv tre år, från hösten 1967 till och med våren 1970. Klassföreståndare var Gunnel Press.  Om jag verkligen befann mig i klassrummet kan dock diskuteras. Ofta var det betydligt lättare att få tag på mig på Sigmafiket än på lektionerna. Rektor var den vänliga och kultiverade Gurli Larsson, en dam av den gamla stammen. Med sannolikt viss förvåning bevittnade hon de manliga elevernas intåg och det som av somliga kanske uppfattades som början på skolans moraliska förfall. 😊 Det var nog ungefär som att sätta bocken som trädgårdsmästare när jag tillsammans med skolkamrate...

  Fotograf: Blom, Ernst Västm. läns museum Djäknebergsskolan är en anrik skolbyggnad i Västerås, vackert belägen strax nedanför Djäkneberget. Skolan invigdes 1894 och har genom åren satt sina spår i generationer av västeråsare. Jag gick på Djäknebergsskolans högstadium från hösten 1964 till våren 1967. Vår klassföreståndare var Lilly Leonardsson. Bland lärarna minns jag särskilt Bernt Hedin i matematik och fysik, Lars Kymmer i kemi, Nils Jernemyr i geografi och inte minst Bengt Logevall i biologi, en lärare som var särskilt uppskattad av eleverna. Som på så många andra skolor fanns också en slöjdlärare som bakom ryggen kallades "Trä-Hitler". Om minnet inte sviker mig hette vår Oscarsson. Jag kommer också ihåg vaktmästaren Roland Vongheer, som bodde i en mindre villa på andra sidan skolgården. Bland eleverna gick han under smeknamnet "Slitman", ett öknamn som syftade på hans påstådda lättja. Enligt elevernas skrönor kunde han till och med ta mopeden de tjugo metrarna...

Del 1. Skepparbacksskolan Fotograf:Blom, Ernst / Västmanlands läns museum  Skepparbacksskolan var Västerås första folkskola och stod färdig år 1870. Ursprungligen övervägde staden en mer centralt belägen skola, men av ekonomiska skäl valde man i stället att uppföra byggnaden i stadens utkant, intill Lahmans berg, numera känt som Mariaberget. Området kring Skepparbacken var sedan länge känt för sina karakteristiska skepparstugor som låg i sluttningen ned mot Västerås slott. Fotograf: Ernst Blom. Stadsarkivet Västerås Jag gick i skolan från och med hösten 1961 till och med våren 1964. Skolveckan omfattade också lördagar. Femdagarsvecka infördes successivt över landet och i Västerås först läsåret 1968/69. För den som undrar avskaffades skolagan redan 1958. På Skepparbacksskolan tyckte dock många lärare fortfarande att en och annan hurring kunde behövas, "enom till straff och androm till varnagel", som det hette. Det var en annan tid, då lärarna inte bara såg det som sin uppgift ...

I min research om Västerås på 1960- och 70-talen stöter jag på en person som gjort ett djupt intryck på mig under ungdomsåren, min lärare på Djäknebergsskolan, Bengt Logevall. Han kom att betyda mycket, inte bara för mig utan för många elever, och är därför väl värd en egen liten hyllning. Bengt Harry Daniel Logevall föddes den 10 december 1927 i Floby tätort utanför Falköping i Skaraborg. Fadern, Josef Larsson, var snickare och modern hette Rut Gabriella Johansson. År 1951 gifte Bengt sig med Louise. Tillsammans fick de dottern Gerd Maria Katarina samt sönerna Robert, född 1955, och Fredrik, född 1963. År 1953 var familjen bosatt på Karlbergsvägen 53 i Stockholm.  Bengt utbildade sig till adjunkt vid Uppsala Universitet. Under 1960-talet flyttade de till Köpingsvägen 22 i Västerås. Jag kom i kontakt med Bengt Logevall 1964 när jag började i högstadiet på Djäknebergsskolan. Där fanns många dugliga och engagerade lärare, men Bengt stack ut mer än någon annan. Han undervisade i biolo...

Det finns människor som lever efter kalendern. Och så finns det soptunnor som gör sitt bästa för att sabotera den. Hos oss i Stora Rör bor tre sådana tunnor: Ettan, Tvåan och Trean. De är som tre syskon som vägrar gå i samma takt och som dessutom tävlar om vem som kan skapa mest förvirring. Ettan vill bli tömd varannan vecka. Tvåan vill också bli tömd varannan vecka, men naturligtvis inte samma ”varannan vecka” som ettan — för då skulle ju livet bli alldeles för enkelt. Och trean… ja, trean töms under hela var åttonde vecka, åtminstone enligt kommunens officiella version. I verkligheten verkar trean tömmas när sopbilen får ett infall, ungefär som en släkting som plötsligt står i hallen och säger: ”Jag var i närheten.” Dessutom har tunnorna givit oss strikta instruktioner varav bland annat kan nämnas att de ska vara vända med handtag utåt vägen — men för att krydda tillvaron är sifferbeteckningen för de flesta tunnor påklistrad åt andra hållet. Alla tre tunnorna har blivit ett stående i...